Aningen ostabilt..

Hej måndag!

Nu har uppdateringen här halkat efter lite igen… Vill börja med att gratulera Helena för hennes prestation i VW-finalen. Jag är väldigt imponerad men absolut inte förvånad! Så värdig vinnare!!

Åter till mitt inte riktigt lika framgångsrika liv, haha. Förra veckan var minst sagt intensiv för mig och inte sådär jätterolig om jag ska vara ärlig. Mycket som händer kring hästarna. Lina är checkad igen men fortfarande inte helt bra, två veckor med skritt till. Och Saidie är konstaterat överansträngd i båda frambenen, även hon får en liten för tidig vinter-skritt-period nu. Liksom Sera som kan allt som man kan begära av en 3-åring. Nu får hon 6 veckors vila innan vi sätter igång igen inför tävlingsdebut 2015.

Corrida, Hijo och Adde rids som vanligt ett litet tag till. Corre hoppade en liten bana i fredags för första gången och Adde hoppade bana på 1,10-1,15 och det kändes lätt! Skulle vilja hoppa 1,20 med honom fr.o.m nu, men får lugna mig lite. Adde är nog nästan den hästen som jag ser mest fram emot att tävla nästa år (med skräckblandad förtjusning då..). Jag tror att det finns massor i den stora, svarta och helvilda hästen.

Förra veckans magont har jag haft av två anledningar. Den ena vill jag inte gå in på än/nu men den andra är att lilla Raven, alltså Hermiones föl, har hoppat på tre ben mellan onsdag och fredag. Vi befarade en fraktur till en början men när det sedan blev bättre under helgen så håller jag verkligen tummarna för att det är någonting annat! Hans hemmaveterinär är oturligt nog utomlands och har inte kunnat röntga honom än – och att transportera honom hade antagligen gjort skadan betydligt värre om det hade varit en fraktur. Han mår bättre nu som tur är!

Hermi är förresten utsläppt på lösdrift igen, tillsammans med Bella och sina andra gamla kompisar på Dammen. Jag har en otrolig beslutsångest och magont även över det. Jag har svårt att skiljas från henne. På lösdriften har hon det bra och det kostar oss inte lika mycket i alla fall.

Gud vad deppig jag låter… Men det löser sig, tycker bara inte om när mina hästar inte mår bra. Veckans roligaste (förutom hopningen med Adde) var nog i alla fall lördagens födelsedagsfest för min vän Eva. Och sedan vann Haninge Anchors igår, jag satt såklart på läktaren tillsammans med Pappa och Moa. Jag och Niklas har dessutom varit tillsammans i 3 år nu. Tre år med en hästallergisk kille är ändå bra gjort tycker jag 😉

evamalla

 

Tillsammans med födelsedagsbarnet i lördags!addissen

Suddig bild på en fin häst, Addis <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *