Världens bästa Hijo!

Nu har det gått en vecka sedan vi skildes åt. Det känns lite bättre nu. I skrivande stund är Hijo i Holland. På ett jättefint ställe, det borde inte gå någon nöd på honom <3

Jag och Hijo har en lång historia bakom oss. Jag provred honom 2007 på Sollentuna ridskola där han stod uppstallad. Provridningen kunde dock ha gått bättre och jag var verkligen på väg att tugga grus minst en gång. Jag var faktiskt inte överförtjust i honom då… Men när jag kollade igenom filmen efter provridningen så var det ett språng där han liksom blänkte till. Det var på det språnget som jag köpte honom.

Han var inte jättedyr så jag köpte halva hästen själv. Den summan var ungefär det jag hade i sparpengar vid tillfället. Målet var att ”sälja när han går svår hoppning”. Det var ett drömmål. Inte visste jag att det skulle bli verklighet, det där med svår hoppning. Jag hade ingen vidare erfarenhet vid det tillfället, ingen erfarenhet alls av unghästar och bara några få placeringar i 1,40 i mitt eget bagage.

När han besiktades på hösten 2007 så gick han inte igenom. En väldigt grön 4-åring borde ju inte reagera vid ett böjprov… Men min magkänsla sa att jag inte skulle ge upp där. Han behandlades och gick sedan igenom i januari 2008. Pappa följde med mig när vi skulle hämta hem honom. Han ville absolut inte gå på bilen utan vände och slog mot alla som kom nära. Tillslut gav han sig dock. Jag körde B-kortsbilen hem och pappa åkte efter i sin bil. B-kortsbilen rörde sig som hela havet stormar större biten av hemresan. Jag vet att pappa vid tillfället tänkte – Vad i helvete har hon köpt??!

Pappas kärlek för Hijo blev inte direkt starkare efter våran första tävling. Vi åkte till Björkvik i Februari 2008 (lite galet bara det eftersom det tar ca. 2,5 h dit…). Hermione som är lika gammal som Hijo var också med. Hon hoppade lekande lätt felfritt i båda klasserna medan Hijo bråkade sig runt och sprang till utgången m.m. När vi äntligen var klara för dagen kom snöstormen. Hermione gick som vanligt på bilen som den stjärna hon alltid var. Hijo däremot, han vägrade. Alla bilar och trailers hann lämna parkeringen innan oss. Vi var själva kvar när det började skymma. Svart himmel och snö som vräkte ner – och en liten pålle som inte ville åka hem. Haha, idag kan man skratta åt det men det var inte riktigt lika kul när det begav sig.

Men vi fick faktiskt lite ordning på det där spretiga temperamentet och jag lyckades sedan kvalade honom till Breeders Trophy. Mitt första unghäst-championat och Hijo hoppade sig till final! En seger för mig efter allt hårt arbete. Han var felfri i finalen men eftersom vi hade fyra fel med oss sedan kvalen slutade vi tyvärr precis utanför placering. Men jag var trots det väldigt nöjd med honom!

Nästkommande år kvalade han till både Falsterbo och Breeders. Hann vann också meetingpris för bästa unghäst på Gävle horse festival. Och året därpå lyckades han också kvala till Falsterbo och Flyinge, där han var felfri i kvalet och hoppade till sig en finalplats. Han vann även meetingpriset Bronshästen i Sala efter att ha vunnit huvudklassen som var en 1,40 A1:a. Det var otroligt häftigt att jag och Hijo var ensamma om att klara omhoppningen, som de hade höjt till 1,50, felfritt. Jag minns att John Hickey kom 2:a följt av Michelle Lennings och Arnold Assarsson. Det är ett av mina starkaste minnen med Hijo faktiskt.

Vi fick många bud på Hijo det året. Man jag hade bestämt mig för att inte sälja. Jag ville rida svår hopning och kände vid den här tiden att Hijo var den hästen som kunde ta mig dit. Men året därpå kände jag mig inte redo. Men däremot när Hijo var 9 år (2012) debuterade vi 1,45 med två nedslag och sedan 1,50 med 4 nedslag. Jag var trots nedslagen jättenöjd. Tyvärr fick jag med mig både första och andra hindret i 1,50-debuten, vilket kändes onödigt. Det var antagligen på grund av min nervositet. Jag minns att jag nästan var lite rädd innan. Men Hijo är och har alltid varit en riktig tuffing och hoppade i mål på ett bra sätt trots att det var debut för oss båda.

Efter att ha landat lite provade vi på svår hoppning igen i Sundsvall. En 1,45 där han visade upp sin otroliga kapacitet. Felfritt och en tredjeplacering. Vi hade fixat det! Från noll till placering i svår hoppning och mitt drömmål var verklighet. Om jag skulle hållit planen, borde han ha sålts efter det. Men jag ville fortfarande inte sälja. Det fanns så otroligt mycket i honom men jag kände att jag var för grön själv för att etablera honom i 1,50. Det var inte rättvist mot honom, han var för bra för mig.

Han fick isället åka ner till Peder Fredricson, som tidigare frågat på honom (då var jag dock inte intresserad). Men han stannade bara på Grevlunda i en månad. Det passade inte riktigt. Jag ställde honom istället hos Helena Persson, som har varit en bidragande orsak till att jag kunnat utbilda Hijo till svår hoppning. Hon kände honom väl sedan innan och med sin ridskicklighet kunde hon ta honom ett steg till ifjol. Han fick flera placeringar i 1,45 och var dessutom 4:a på Runstens Grand Prix i 1,50. Det var häftigt att sitta på läktarplats då!

Tyvärr blev Hijo skadad på hösten. Inget allvarligt men han skulle vila så jag tog hem honom och satte igång honom själv på våren. Eftersom jag själv utvecklats en del senaste åren, framförallt tack vare Softline, så valde jag att rida honom själv igen. Vi tog det lugnt och red mest 1,30-klasser på våren. Sedan startade vi lite 1,40 på sommaren men det funkade inte riktigt till en början. Jag pratade med Helena och fick superbra tips – det började gå bättre direkt. Startade lite Riders Trophy och 1,45 i Södertälje. Det kändes lätt. Men någonstans kände jag att jag var tvungen att sälja nu. Jag vill inte sälja Saidie trots att jag fått bud på henne, inte än i alla fall. Och Lina säljer jag inte för allt i världen.

Det hela gick fort. På mindre än två veckor var han provriden, röntgad, besiktigad, betalad och stod på en transport till Holland. Jag saknar honom verkligen jättemycket och kommer nog alltid att gör det. Han har en otrolig personlighet. En självsäker häst men med ett stort hjärta. Jag kommer inte bara sakna honom som individ, utan också som hopphäst. Han kunde slå på lyror som ingen annan. Det har aldrig känts så lätt att hoppa stora hinder som det gjorde på honom. Helena kallade honom flygmaskin ibland, och det var lite så det kändes… Han blev förresten Pappas favorit sen, när han konverterade från bråkig till självsäker och charmig.

Jag kommer aldrig att glömma dig Hijo. Du har betytt otroligt mycket för mig personligen och för min karriär. Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta <3

hijoo

vår14 136

hijoooo

hijo1452

En kommentar till Världens bästa Hijo!

  1. Olivia Jansson skriver:

    Rörande berättelse, så fint team!
    Hijos halvbror (efter samma mamma) ägs av min pappa och är nu under utbildning hos Rickard Rådås. Han är 5 år iår och eftersom han länge var hingst har han fått ta det lite lugnt men har nu debuterat ute på tävlingsbanorna. Så vitt jag ser och förstår så har han samma härliga inställning som Hijo 🙂
    Olivia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *