Månadsarkiv: maj 2016

Försöker tänka positivt.

Nu har jag opererat mitt ena öga för andra gången. Och det gick faktiskt över förväntan bra. Skönt! Ser dock fortfarande nästa ingenting på det. Läkarna säger att det kommer komma med tiden… Tur att ett öga fungerar i alla fall.

Har stallförbud och en väldig ridabstinens. När folk lägger upp filmer och bilder från Norrköping horse show får jag minst sagt myror i brallan. Exakt ett år sedan min fantastiska Saidie hoppade felfritt i finalen. Ensam tillsammans med Malin Baryards Cassius Clay. Den hästen hoppar nu internationellt med mängder av placeringar. Saidies öde blev som ni vet inte lika lyckosamt. Målet var att rida 150-klasserna med henne i år. Istället sitter jag hemma halvblind utan topphäst. Jag brukar normalt sett vara en stor optimist men har det senare året tappat lite tro på saker och ting.

Jag har till exempel inte anslutit någon av unghästarna till Falsterbo i år. Tänkte att det inte är någon idé. Sedan visar det sig att Corrida har hoppat 8 av 10 klasser felfritt i år och dessutom studsade hon över 1,20-debuten felfritt utan problem och Adde har efter sin has-rehab inte rört en enda bom på de tre klasser som vi startat… Lätt att vara efterklok. Nu är det för sent att beställa kvalpapper men de är åtminstone anslutna till Breeders Trophy nu. Försöker se framåt och hitta mål igen.

saidielitenDrömmer mig tillbaka till Norrköping för exakt ett år sedan <3 <3 <3

Lämna en kommentar

Corrida debuterade 120.

Corrida debuterade 1,20 på Jump club i fredags – felfri! Hon var jätteduktig, första gången på höjden, andra gången utomhus i år och första gången på gräs någonsin. Bra skalle på mitt Click and Cash/fullblodssto!

Adde skötte sig också bra. Felfri på hinder i 1,20 men med en volt som jag valde att lägga efter att han halkat lite i en sväng. Hade lite otur och fick rida precis efter en rejäl skur. Regnet blev sedan ihållande och jag valde att stryka honom från klassen efter då han skulle ha debuterat 1,30. Adde är väldigt försiktig och jag kände att förutsättningarna för en debut inte var tillräckligt bra i och med dyngsur ryttare och blöt gräsbana. Vi tar nya tag i Märsta och satsar på en 1,30-debut om knappt två veckor.

Imorgon ska jag operera om mitt ena öga igen. Gjorde en operation med laser för ett par år sedan, då på båda ögonen men måste nu göra en kompletterande operation på det ena. Usch, jag ser inte fram emot det…. Tur att jag har så duktiga tjejer i stallet som ser till hästarna tills ögat är tillräckligt läkt för att klara stallmiljön. Förhoppningsvis är jag tillbaka i sadeln om en vecka…

vår2016 036Fina Corrida <3

Lämna en kommentar

Välkommen till Sugar Cup 28/5

Ryttarmeddelande hittar ni här.

Startlista hittar ni här.

Lämna en kommentar

Vinst för dressyrlaget i div 2!

div2

För andra året i rad står Års som segrare i dressyrallsvenskans div 2!
I laget red Isabella Harsem, Ulrika Dolkow och Linda Öhrn Lernström.

Stort Grattis till er!

Lämna en kommentar

Lina hos KG

Vi gör ett nytt försök. Nu är Lina igång igen och vi var hos KG igår, första träningen för Lina på väldigt väldigt länge. Hon var så lycklig och skötte sig helt exemplariskt! Allt dressyrjobb, frihetsdressyr och lösgörande arbete i vinter ha gett resultat. KG sa att han aldrig sett henne finare. Det var med en riktigt härlig känsla som jag lämnade Runsten igår. Nu vill jag bara tävla henne också! Två veckor kvar till start…. Hoppas att det blir av den här gången.

Adde och Corrida kommer att tävla på Jump club på fredag. Jag har inte bestämt mig än men kanske kanske att det blir debuter på ny höjd för dem. Vi får se…

linaMiss this!

Lämna en kommentar

JAG HAR TÄVLAT!!!!

Tro det eller ej men i helgen tävlade jag! Jag var krasslig, det var mulet, jättekallt och blåsigt men trots det sååå himla kul!! Dock inte riktigt lika kul för pappa och Niklas som var med och hade glömt jackor och fick nöja sig med att lyssna på sverige-norge på radion i hästbilen. Men de var tappra!

Adde och Corrida fick följa med. De skötte sig som stjärnor båda två. Corrida hoppade felfritt i både 1m och 110 men jag drog på mig tidsfel i båda klasserna. Vilket i och för sig inte gör någonting eftersom det fortfarande bara är utbildning. Men när det vankas Breeders-kval så får jag skärpa mig…

Adde hade jag lite problem med när säsongen började. Han var fruktansvärt spänd och rev i 110-klasser, det kändes då bortkastat att tävla honom när han knappt var kontaktbar. Men efter ett litet uppehåll med träning känns han nu helt fantastisk. Felfri i första 120-klassen (tidsfel igen, ooops) och i den sista klassen, som också var en 120 hoppade han lika felfritt till och med hinder 7 där jag tydligen hoppade fel hinder… Haha, märks att jag är lite ringrostig, jag har ju inte hoppat i mål i en 120 sedan november!!!!

Två klipp finns på min instagram, ett på Adde från hoppningen hemma inför tävlingen och ett på Corrida från tävlingen.

addeIngen kan göra mig så frustrerad som den här hästen. Men när han hoppar avspänt och samarbetar med mig känns han som en på miljonen. Addison <3 Självklart extra snygg i huva och täcke från Equestrian Stockolm.

Lämna en kommentar

Spelar golf istället…

Inser att jag verkligen tappat det här med tävling. Ofrivilligt såklart! Det enda jag presterat i år är att ha hoppat felfritt i 110 unghästklass. Kanske ingen megabedrift. Haha…

Nu har jag i alla fall anmält både Adde och Lina till medelsvår, 130. Med mitt oflyt senaste tiden vågar jag inte hoppas för mycket. Men om allt vill sig väl så ska Adde hoppa det på Jump club i slutet av maj och Lina Märsta i början av juni. Men som sagt, vi får se… Det vore så himla kul. Hoppas hoppas.

Har roat mig med andra grejer, bla. golf och igår gjorde jag min första birdie! Så kul!! Om utvecklingen står tvärstill i en sport får man försöka utvecklas i en annan.

mmm 859Älskar att min favvograbb är på gång igen <3

Lämna en kommentar

Vinst för dressyrlaget i div 2 omgång 2!

image

I laget red Isabelle Harsem, Ulrika Dolkow och Linda Öhrn Lernström.

Laget är nu klar för final!

Grattis!

Lämna en kommentar

Sera är hemma!

Förstoppningen har släppt på Sera! Och tanken var att hon skulle stå kvar på Mälarkliniken för att sakta trappas upp med mat men de ringde igår eftermiddag och frågade om jag kunde hämta henne redan samma dag då hon var stressad och verkligen inte trivdes på kliniken. Hon hade inte velat ha sitt dropp heller utan gått runt och försökt komma loss från det. Stackarn, hon har fått vara med om många tråkigheter de senaste dagarna. Jag hämtade så fort jag kunde och det verkade som att de gillat henne på kliniken. Någon hade målat ett hjärta både på hemgångsråden och på hennes box. Var tvungen att kolla om de gjort så på allas boxar men icke. Bara på Seras 🙂

Hon ser jättehemsk ut efter fyra dagar utan mat. Hon är extremt uppdragen i flanken men mår bra. Viktigt att hon matas in försiktigt och dricker mycket nu. Inget kraftfoder på några dagar såklart, bara lite mash och massor med vatten. Så ska det förhoppningsvis bli bra med henne igen <3 Det märktes att hon var glad över att komma hem, hon drack direkt hon kom in i boxen och stod länge och slickade på sin saltsten. Helt vit runt munnen och med öronen konstant spetsade. Normalt sett agerar hon vaktmästare och skäller ut alla som går förbi, men inte igår, då bara chillade hon nöjt i sin box.

Nu kan jag slappna av igen. Hoppas det vara lite längre den här gången…

mmm 026

  Fina Seris, bild från 3-årstestet 2014

Lämna en kommentar

En olycka kommer sällan ensam, tydligen.

Det här kommer att låta helt sjukt. Ni kommer antagligen tro att jag ljuger eller åtminstone kryddar till den här storyn. Men nej. Allt är fruktansvärt nog helt sant.

Det började ju redan ifjol. Båda hingstfölen Ravenclaw och Dexter insjuknade i kvarka och kämpade för sina liv på Strömsholm. Tack och lov klarade sig båda två. Tråkigheterna fortsatte sedan i somras när det värsta tänkbara för mig hände. Jag förlorade min kommande stjärna Saidie under en akut kolikoperation, precis innan hon skulle debutera svår hoppning. Jag gråter fortfarande över detta till och från. Kort därefter blev min vinstrikaste häst och favorit Softline ”Lina” sjuk. Osäkerheten om hon skulle kunna tävla igen var stor. Men det har gått åt rätt håll och jag är förhoppningsfull även om vi har fått skjuta på comebacken flera gånger. I samma veva blev också vår ena katt Bessie påkörd av en traktor med klippaggregat.

I början av det här året, när vi trodde att vi hade haft nog med problem, höll vi på att förlora en till topphäst. Vår lilla tiger Whoops (som också var på väg upp i svår hoppning) gick omkull i hagen och skadade menisken i ett bakknä riktigt illa. Prognosen såg dålig ut och under operationen togs flera cm bort från menisken. Hon stod på box i tre månader efter operationen och knäet ser tack och lov tillräckligt bra ut för att vi ska kunna göra ett försök att sätta igång henne. Om hon kommer att hålla är dock fortfarande osäkert.

Vi tänkte efter detta, att nu kan det inte bli värre efter att våra tre bästa hästar var näst intill uträknade. Men jo då. En av våra hundar, Ella fick en tumör i magen och togs bort för några veckor sedan och de senaste två veckorna har nog tagit det största oturspriset….

Lina skulle ha gjort tävlingscomeback på Runsten som jag tidigare berättat om. Jag var minst sagt overexided över detta men fick ställa in pga en svullen has dagen innan. Besviken över detta såklart och det gjorde då inte saken bättre att de i samma veva ringde från Kvicksund där Addison vid tillfället var på intensivträning (vattenband) och sa att han hade kolik. Och kolik har jag som ni förstår inga trevliga erfarenheter av (Saidie var häst nummer två som vi förlorade i kolik. Jacksonville var nummer ett och dog på tävling när jag var 17 år). Han repade sig som tur var men jag fick lite lätt panik eftersom jag numera tror att alla hästar ska dö för minsta lilla.

Detta var alltså förra helgen. Och redan i måndags hände nästa grej. Fiston som inte är våran men som jag tränat varje vecka i flera års tid blev akut sjuk (som jag tidigare skrev om). Framfall och tarmen kom ut där bak. Han är hemma nu och klarade de mest kritiska dygnen men ska tillbaka och ultraljudas om två veckor. Framfallet kan bero på en tumör. I tisdags fortsatte tråkigheterna, Dixi som liksom Ella var mina föräldrars hund (men som kändes som hela familjens) fick en hjärnblödning och togs bort, allt gick otroligt fort. En frisk och otroligt levnadsglad hund som inom några timmar hade tappat alla sina sinnen och all livsglädje.

I fredags åkte jag till Brunmåla med Lina för att ultraljuda hennes bakben som strulat inför Runstens tävling och tog impulsivt med Sera som hoppat ovanligt dåligt på Runsten. Lina behandladlades i den galla som vandrat från skenbenet till hasen och ner igen då ultraljuden visade en inflammation. Hästen som aldrig behöver behandlas ska såklart gå och göra sig illa precis när vi skulle få börja tävla igen. Detta ska inte vara allvarligt men comebacken får skjutas fram till juni. Och Sera visade sig vara förskjuten i bäckenet, antagligen efter ett trauma. Hon har antagligen rullat fast i boxen eller gått omkull i hagen. Helt UA på böjprov som tur var men sned och behandlad i ryggen. Blir borta från träning ett tag.

Besviken och uppgiven åkte jag hem. Bara Corrida kvar som hållt sig frisk (och min lilla 3-åring Bella då). Tio minuter efter att jag lastat ur Lina och Sera hemma så ser jag Corrida skenandes på våran asfaltsväg. Hon hade hoppat ur hagen, trasslat in sig i grindarna som virats runt båda bakbenen och panikslaget skenade hon en bra bit på asfalten innan hon gick ner i diket på ena sidan vägen. Upp igen och med sjukt hög hastighet in i stallet där hon stannade i sin box. Panikslagen, dyngsvettig och skakandes med de två grindarna rejält inlindade runt bakbenen. Här bröt jag ihop på riktigt. Vad fan är det som händer? Hur mycket ska man behöva ta? Tack och lov var våra duktiga stalltjejer Sandra och Moa där och ryckte in. Nathalie också, som hjälper mig och känner hästarna utan och innan. Hon klippte snabbt loss Corrida som otroligt nog klarade sig helt okej. Tack gode gud för att hon hade stora benskydd på sig, annars hade tråden antagligen skurit av halva benen. Nu klarade hon sig med några brännsår från den lilla del av tråden som virats ovanför skydden. Hon svullnade lite i benen efteråt men det blir bättre för varje dag, imorgon hoppas jag kunna rida lite lätt på henne.

Nu var det väl ändå nog? Nej då. Sandra ringde mig efter kl. 7 i lördags morse. Sera var dålig. Kolikkänning. Hon, liksom Adde har aldrig haft kolik innan. Men såklart att även hon skulle råka ut för det nu när allt annat är upp och ner.  Jag gjorde allt jag lärt mig för att få igång magen på henne men insåg efter ett tag att detta nog inte var gaskolik. Efter 4 försök kom jag tillslut fram till Distriksveterinärerna. Veterinären kom ut och undersökte. Kraftig förstoppning och akut in till Mälarklinikens jourklinik i Sigtuna. Hon står kvar där än. Ingen operation har behövts tack och lov men förstoppningen har inte släppt än så jag vågar inte slappna av.

När vi kom hem på kvällen i lördags utan Sera, hittade vi först inte vår katt Cotito. När han sedan kom fram var han både hängig och rejält halt. Han är enögd efter ett tidigare kattslagsmål och nu hade han antagligen åkt på stryk igen. Cotti fortsatte att vara matt även under gårdagen och skulle ha åkt till veterinären idag men verkar ha repat sig av egen maskin och var betydligt fräschare idag. Ungefär så ser statusen ut just nu. Katastrof som ni förstår.

serisen

Du måste fixa det här nu Sera, din matte orkar inte mer <3 <3

Lämna en kommentar